Burnside & Dollar (2000)
Aid, Policies and Growth.
Publicerad i: American Economic Review 90(4), 847-868.
Cirkulerad: 1997
Sedan Peter Boone (1996) startat den senaste vågen av biståndsdebatt genom att hävda att det saknas stöd för tesen att ekonomiskt bistånd leder till ekonomisk utveckling slog slutsatserna från världsbanksforskarna Craig Burnside och David Dollar ned som en bomb: ekonomiskt stöd till sunda regimer föreföll vara effektivt.
Burnside och Dollar använder ett för tidpunkten nytt tillvägagångssätt för att mäta ekonomiska biståndsflöden, kallat Effective Development Assistance (EDA) och utvecklat vid Världsbanken av Chang, Fernandez-Arias och Serven (1998). Tanken med EDA är enkel och tilltalande: använd bara gåvodelen av biståndsflödet vid skattningar och således inte låndelen. I skrivande stund definierar OECD bistånd som de överföringar där gåvodelen utgör minst 25 procent. I realiteten är denna siffra dock mycket högre och inte sällan 100 procent. Roodman (2007a) konstaterar också att skillnaden mellan de båda sätten att mäta på är försumbar i termer av effekter på slutresultatet.
Burnside och Dollar använder en policy-vektor som utgörs av budgetöverskott som andel av BNP, offentlig konsumtion som andel av BNP, öppenhet för handel-dummyn från Sachs och Warner (1995) och inflation. En enklare modell uppskattas för att mäta dessa variablers påverkan på tillväxten. De ges därigenom ett visst standardvärde som sedan multipliceras med respektive lands värde i regressionen. Exempelvis skalas värdet för inflation up 1.4 gånger innan det tar plats i policy-vektorn. Regressionerna är uppdelade i 4-årsintervaller som sträcker sig från 1970-1973 till 1990-1993.
Rapportens resultat indikerar att bistånd som andel av BNP inte har något förklaringsvärde för BNP-tillväxt, men att samma variabel interagerat med policy-indexet framstår som signifikant och positiv. Alltså har biståndet varit att betrakta som framgångsrikt i de fall det har utbetalas till regimer som tillämpar sunda ekonomiska policyer.
Detta är naturligtvis ett hoppfullt resultat, då det kan presentera en första byggsten till en modell för effektivt bistånd. Reaktionerna lät heller inte vänta på sig. I Assessing Aid från 1998 skriver Världsbanken: ”financial aid works in a good policy environment [and therefore] financial assistance must be targeted more effectively to low-income countries with sound economic management”.
Kritik
Resultaten i rapporten har kritiserats ur ett flertal synvinklar. Dalgaard och Hansen (2001) är först ut och konstaterar att resultaten är väldigt beroende av vilken data som används. Easterly, Levine och Roodman (2004) utökar Burnside och Dollars ursprungliga dataset fram till och med 1997 och drar även de slutsatsen att resultaten inte kan anses vara robusta, samt att good policy-förespråkarnas argument vilar på bräcklig grund. William Easterly, den kanske mest uppmärksammade i det biståndskritiska lägret skriver i sin bok The White Man’s Burden att Burnside och Dollars framgångar i frågan har fått mycket god draghjälp av det faktum att de presenterade ett resultat som i princip alla ville skulle vara sant.
Jensen och Paldam (2006) anmärker att giltiga resultat (läs: resultat som genererar policyimplikationer) måste kunna reproduceras, det vill säga vara i någon mån allmängiltiga och sätter därigenom fingret på vad mycket av debatten har kommit att handla om. Författarna lyckas inte reproducera Burnside och Dollars resultat med andra tillgängliga data.
Rajan och Subramanian (2008) drar i en mycket inflytelserik studie även de slutsatsen att inga belägg verkar finnas för att bistånd påverkar tillväxten positivt i mottagarlandet, oberoende av vilken politik som förs.
David Roodman (2007a) har i en ambitiös genomgång kallad The Anarchy of Numbers testat de mest frekvent citerade biståndspositiva artiklarnas resultat och når även han slutsatsen att resultaten från Burnside och Dollar förefaller bräckliga. I en sammanfattande artikel, Roodman (2007b), anklagar han också flera biståndspositiva forskare för data-mining; alltså tendensen att testa sig fram med olika data tills ”rätt” svar erhålles, till skillnad från att arbeta med en modell på en solid teoretisk grund.
Andra rapporter som påvisar bräcklighet i regressionerna är Lu och Ram (2001), samt Ram (2004).
Kontentan av ovanstående torde vara att de som håller fast vid Burnside och Dollars slutsatser har en del att bevisa.
Referenser
Boone, P. (1996). Politics and the Effectiveness of Foreign Aid. European Economic Review, 40(2), 289-329.
Burnside, C. & Dollar, D. (2000). Aid, Policies and Growth. American Economic Review, 90(4), 847-868.
Chang, C., Fernandez-Arias, E & Serven, L. (1998) Measuring Aid Flows: A New Approach. WP No. 387, Inter-American Development Bank, Washington, DC (December)
Dalgaard, C. & Hansen, H. (2001). On Aid, Growth and Good Policies. Journal of Development Studies 37(6), 17-41.
Easterly, W., Levine, R., Roodman, D. (2004). Aid Policies and Growth: Comment. American Economic Review, 94(3), 774-780.
Jensen, P.S. & Paldam, M. (2006). Can the Two New Aid-Growth Models be Replicated? Public Choice 127(1), 147-175.
Lu, S. & Ram, R. (2001). Foreign Aid, Government Policies and Economic Growth: Further Evidence from Cross-country Panel Data for 1970-93. Economica Internazionale 54(1), 15-29.
Rajan, R. & Subramanian, A. (2008). Aid and Growth: What Does the Cross-Country Evidence Really Show? The Review of Economics and Statistics 90(4), 643-665.
Ram, R. (2004). Recipient Country’s ‘Policies’ and the Effects of Foreign Aid on Economic Growth in Developing Countries: Additional Evidence. Journal of International Development 16(2), 201-211.
Roodman, D. (2007a). The Anarchy of Numbers: Aid, Development, and Cross-country Empirics. World Bank Economic Review 21(2), 255-277.
Roodman, D. (2007b). Macro Aid Effectiveness Research: A Guide for the Perplexed. Centre for Global Development Working Paper No. 135.
Sachs, J. & Warner, A. (1995). Economic Reform and the Process of Global Integration. Brooking Papers on Economic Activity 1, 1-118. Washington, D.C: Broking Institution Press.
5 Comments
Trackbacks
- Hansen & Tarp (2001) « Public Good
- Roodman (2007) | Public Good
- Hur bör vi mäta institutioner? | Public Good
- Biståndslögnens anatomi: kan biståndet isoleras? | Public Good
- Biståndet och statistisk inferens | Public Good
