Public Good

Growth is Good for the Poor

Publicerad i: Journal of Economic Growth 7(3), 195-225

Cirkulerad:  2000

Frågan om ”pro poor growth” och  tillväxtens påverkan på inkomstdistributionen inom tillväxtländer har varit en het potatis i utvecklingsdebatten under decennier. David Dollars och Aart Kraays bidrag är en statistisk undersökning av 92 länder med i genomsnitt 3 observationer vardera under åren från 1960 till slutet av 90-talet.

Författarna hittar ett starkt samband mellan inkomsterna hos den fattigaste kvintilen och landets medelinkomst i sitt dataset; samvariansen visar sig hamna runt 1 och slutsatsen är således att tillväxt tenderar att gynna samhällets fattiga i samma utsträckning som den gynnar samma samhälles medelinkomsttagare.

Andra viktiga slutsatser inkluderar:

1. Det finns inga tecken på att tillväxt missgynnar de fattigaste i början av tillväxtkurvan. Rapporten finner alltså inga belägg för att jämlikheten följer en s.k. Kuznets-kurva.
2. Påståendet att kriser drabbar de fattiga oproportionerligt hårt saknar stöd i statistiken.
3. Det finns inget stöd för tesen att det var bättre förr. Tillväxten gynnade inte fattiga i högre grad i tidseriens början.
4. Öppenhet mot handel och rättsstatlighet höjer tillväxten och påverkar de fattigastes inkomster på det sätt som artikelns slutsatser föreskriver.
5. Minskad offentlig konsumtion och stabilisering av inflationen gynnar de fattiga i något högre grad än genomsnittet.
6. Traditionella, så kallade ”pro poor”-åtgärder, såsom utgifter till hälsa- och utbildningssektorer gynnar inte den fattige i högre utsträckning än det gynnar medelinkomsttagaren. (Ravallion, 2001)

Sambandet illustreras i diagrammet nedan (saxat direkt ur artikeln):

Kuriosa

I boken The Bottom Billion förklarar Paul Collier, som var chef över Världsbankens utvecklingsforskning när artikeln författades, om politiken och om det motstånd mot rapportens slutsatser som fanns inom Världsbanken när publiceringsbeslutet togs.