Public Good

Föregående postning om att välja den statistik som passar sammanhanget får en del inlänkningar från personer som är specifikt intresserade av delen som rör amerikansk inkomstojämlikhet. Två vanliga påståenden är att inkomsterna i USA för närvarande genomgår en förskjutning mot de högre decilerna, och dels att inkomstutvecklingen stagnerat, eller till och med minskat något det senaste. Jag är ingen expert, varken på USA eller på fattigdom, men mina 2 cent följer nedan.

Ökar inkomstojämlikheten i USA? Inte för individer sedan 1994 (=mätperioden) enligt i tidigare inlägg refererade Political Calculations. Men för hushåll kan en skarp ökning ses de senaste 50 åren eller så. Det är dock viktigt att fundera över vad ‘ojämlikhet’ egentligen är (likt Thomas Sowell talar jag sällan om ‘distribution’ av inkomst, för vem distribuerar ett lands inkomster, enligt en meningsfull definition av ordet?).

Simpelt uttryckt vill jag betona vikten av att skilja mellan inkomstojämlikhet och konsumtionsojämlikhet. Inkomstojämlikhet kan vara viktigt i analyser som strikt handlar om arbetsmarknad, men analyser av konsumtion är i nästan alla sammanhang ett bättre mått, såväl konceptuellt som praktiskt. Att vara fattig är inte att tjäna lite pengar, utan att inte kunna tillgodose sina behov. Den som har ordentliga besparingar kan välja att arbeta mindre och upprätthålla samma konsumtionsnivå.

Ett problem uppstår egentligen bara när någon som har lite fritid också har låga inkomster. Detta är, kort sammanfattat, en av slutsatserna ur Stefan Fölsters och Fabian Walléns bok från 2009, där författarna visar att konsumtionsojämlikheterna inte ökar i Sverige, samtidigt som det kan påvisas att inkomstdito gör det. (Jag har inte läst boken, men lämnar kommentarsfältet öppet för den som vill korrigera mig.)

Bruce Meyer, professor vid Chicago University hävdar att något liknande är sant för USA. Inkomstojämlikheten (90/10) i USA från 1960, oblygt plankad ur Meyers och James Sullivans artikel från 2008:

En tydlig ökning alltså. Notera dock skillnaden när siffrorna beaktar beskattad inkomst. Den är enorm, både i nivå och i termer av kurvans lutning, det vill säga ökningstakten. Denna graf bör alltså visas för den som hävdar att USA inte har ett progressivt skattesystem, men hur ser då förändringen ut när konsumtionsmönster beaktas istället? Ur artikelns slutsatser:

“Consumption inequality is less pronounced than income inequality and changes in consumption inequality differ considerably from changes in income inequality. While income inequality falls in the 1960s, consumption inequality remains flat. Both consumption and income indicate rising inequality during the early 1980s, but income inequality rises in recent years while consumption inequality falls.”

Ojämlikheten uppvisar alltså en nedåtgående trend de senaste åren för den som väljer att titta på konsumtionsmöjligheter istället för på inkomster. Figur med samtliga mått:

Inte bara minskar skillnaderna. Nivåerna är också betydligt lägre.

Ett annat vanligt påstående är alltså att inkomsten för medianamerikanen har stagnerat, eller till och med minskat något det senaste decenniet. Det stämmer, men behöver problematiseras på minst två sätt. Bilden nedan visar dels att påståendet stämmer, dels att det till ganska stor del drivs av att två recessioner har hamnat med exakt ett decenniums mellanrum.

Så långt det uppenbara. Först och främst har hushållsstorleken blivit systematiskt mindre under perioden. Dessutom är siffrorna inkomster före skatt och inkluderar alltså inte George W. Bushs skattesänkningar från 2001 och 2003. De inkluderar inte heller den ökande den ökande del av lönen som arbetsgivare betalar i sjukvårdspremier åt sina anställda, på bekostnad av högre löner. De exkluderar också icke-kontanta transfereringar. En stor del av nedgången de allra senaste åren beror naturligtvis på att många har förlorat jobbet, men s.k. noncash benefits som ex. Medicaid som utgår i ökad utsträckning under sådana perioder. Alltså är siffrorna i någon mån överdrivna under recessioner.

Nästa problem är att siffrorna inte beaktar inflation på ett vettigt sätt. Bruce Meyer (igen) som arbetar med att korrigera för problemen med prisutvecklingen, samt tittar på inkomst efter istället för före skatt, uppskattar att medianinkomsten har ökat med 50 procent sedan 1980 (mycket pedagogiskt avsnitt av EconTalk här). Detta är alltså en dramatiskt annorlunda bild än den som ges ovan och vikten att beakta inkomster efter skatt gäller speciellt sedan 2000.

Vad är bakgrunden till inflationsproblematiken? Vi korrigerar väl för det, eller? Alla är överens om att det är intetsägande att titta på nominella priser över tid (tänk Zimbabwe). Siffrorna i diagrammen är naturligtvis fasta priser. När prisnivåer korrigeras över tid används en varukorg för att kunna ange priserna justerade för att återspegla prisnivån ett givet år. Problemet är att innehållet i varukorgen måste vara densamma i periodens början som i dess slut. Att en bärbar dator kan kosta lika mycket idag som för 10 år sedan säger i sig inte mycket om prisutvecklingen på bärbara datorer, då “bärbar dator” är ett i alla avseenden förbannat heterogent begrepp.

Detta korrigeras till viss del med hjälp av hedoniska prisindex, vilka försöker följa hur kostnaden att införskaffa en viss uppsättning ‘karakteristika’ förändras över tid. Fakta kvarstår dock att det är väldigt svårt att diskriminera mellan vilken del av en prisökning som betalas för högre kvalitet och vilken del som är inflation. En pikant detalj i sammanhanget är att det tog ansvarig myndighet (BLS) 15 år att inkludera mobiltelefonen, så det finns en gigantisk historisk ‘sluggishness’ inbyggda i indexen. År 1996 uppskattade Basin-kommissionen att inflationen vid tidpunkten överskattades med 1.1 procentenheter per år. Mark Bils, en gigant i sammanhanget, estimerar skillnaden till 2 procentenheter per år i detta papper.

För att sammanfatta i förhållande till bilden ovan: den som spenderade $200 på en iPod år 2000 fick inte samma enhet som den som spenderade $200 på en iPod år 2010 och siffrorna ovan tar inte tar detta i tillräckligt beaktande. Jag är också hyfsat övertygad om att just denna trend är mycket viktigare nu än, säg, på 70-talet.

I mina ögon är de två relevanta frågorna att ställa till den som hävdar att tiden står stilla ungefär följande:

1. Skulle du föredra att vara en medianinkomsttagare 1980/1990/2000, jämfört med idag?

2. Verkligen?