Caplan om Kahneman och inkomstskillnader
Bryan Caplan har gjort det jag inte riktigt har hunnit, nämligen tagit sig igenom Daniel Kahnemans bok Thinking Fast and Slow (jag skrev en liten notis här). Caplan, som är väl förtrogen med Kahneman sedan tidigare, är inte oberörd. Ett gott tecken, föreställer jag mig. Caplan målar upp en intressant bild kring målsättningar och utfall i inkomster, som han anser saknas i debatten om hur inkomster fördelas (i avsaknad av ett bättre ord).
Kahneman refererar en panelstudie (samma person följs över tid) där 12.000 studenter tillfrågats om hur viktigt det är för just dem med en hög inkomst. Två decennium efter att studenterna påbörjade sin utbildning hade de som uppgett att en hög inkomst är viktigt ordentligt högre inkomster. En ökning med en punkt på en fyragradig skala (från oviktigt till mycket viktigt) är associerad med en ökad årlig inkomst om $14.000 i 1995-dollarvärde. Caplan igen:
“What about the ‘losers’? Bite your tongue. When you call lower-income people ‘losers,’ you’re falsely assuming that we’re all racing for the same finish line: material success. But to a large extent, lower-income people are just racing for other finish lines. Leftist outrage over income inequality is therefore deeply misguided. To a large extent, incomes differ because priorities differ. And if the poor don’t consider their lack of riches a big deal, why should anyone else?”
En intressant tanke och en diskussion jag tycker saknas i Sverige också. Den som studerar hårt och länge till ett yrke med anställningar företrädesvis inom det offentliga (eller vi som arbetar akademiskt) har rimligtvis andra ambitioner än stora delar av det andra utbildningsfältet, till exempel.
Möjligen relaterat: Inkomstojämlikhet och Reallöneutveckling i USA, där jag försöker reda ut några frågetecken.
